– Vakna Rasmus, det var dom första orden som räkan Rasmus hörde av sin mamma på morgonen.

– Ja jag är vaken! Svarade Rasmus.

– Okej vad bra, sa hans mamma. Rasmus var en helt vanlig räka, fast han var mycket mindre än alla andra räkor som var i hans ålder. En dag simmade Rasmus ut i det öppna havet. Han kände en kall våg fara förbi, det var en riktigt kall dag. Han såg att det simmade några räkor tillsammans, men han vågade inte gå dit för att det var de stora räkorna. Han hade simmat förbi de, men det var en gång för länge sedan, han skulle gå och hämta lite smådjur som han och hans mamma kunde äta. Dom gjorde inget med Rasmus men dom tittade på honom med en isande blick. Det var då Rasmus förstod att han aldrig skulle bli större än vad han var. Varje dag önskade Rasmus att han skulle växa och bli en stor räka. När Rasmus hade smugit sig förbi dom stora räkorna, for han till sin kompis Pontus. Pontus var också en liten räka som ville bli stor. Rasmus och Pontus brukade leka att dom var stora räkor, det var det roligaste Rasmus och Pontus visste. När Rasmus hade lekt klart med Pontus var han tvungen att fara hem. Den här gången såg han inte de stora räkorna, som tur var. Det var inte en helt vanlig dag, för det var dagen före Rasmus födelsedag. Rasmus ville att det fort skulle bli hans födelsedag så han gick och la sig tidigt. Nästa dag vaknade Rasmus av att hans mamma väckte honom, han fick en tårta med småkryp, Rasmus tyckte att tårtan luktade ljuvligt. Precis när Rasmus skulle hugga i tårtan sa hans mamma:

– Du glömmer väl inte att önska dig något?

– Juste det hade jag glömt, svarade Rasmus glatt. Rasmus önskade att han skulle bli en stor räka. Efter att han och hans mamma firat Rasmus, kom Pontus och hälsade på. Rasmus och Pontus lekte och lekte. När dom hade lekt klart sa Rasmus:

– Ska vi fara till tången?

– Jo det gör vi. Svarade Pontus.

Tången var ett ställe där det fanns mycket havstång, Rasmus och Pontus gillade att vara där för att det var så roligt att leka bland all tång. Men det var ganska farligt också, det var där människor fiskade upp räkorna. Men ingen räka hade blivit uppfiskad på jättelänge. När Rasmus och Pontus hade lekt ett tag hörde dom att någon skrek, så det ekade i deras huvuden.

– Vad var det där? sa Rasmus undrande.

– Jag har ingen aning, sa Pontus.

– Vi simmar och kollar, sa Rasmus. Dom simmade så for dom kunde och det dom såg var ett nät med flera räkor i. Och då kom det ett till nät, som Rasmus, Pontus och storräkorna blev uppfångade i. Rasmus och Pontus var så små att dom klarade av att rymma ut ifrån nätet. Tyvärr så klarade inte dom stora räkorna det, men efter den dagen har varken Rasmus eller Pontus önskat att dom var stora.