Astrologi är den lära som menar att en människas personlighet och framtida öde bestäms av hur himlakropparna står.

Jorden rör sig ett varv runt solen på ett år. Vi märker inte denna rörelse, utan ser i stället att solens läge ändras under året jämfört med stjärnorna.

Stjärnskådarna i forna tider studerade stjärnorna, höll reda på planeternas rörelser och ställde samman kalendrar. Vad stjärnskådarna såg, tolkade de i myter och legender om gudar som bodde uppe i skyn. De trodde sig se figurer i stjärnornas mönster (stjärnbilder) och namngav dem efter mytologiska gestalter som lejon och jägare. Tolv av de här stjärnbilderna ligger i ett bälte nära solens skenbara bana över himlen under ett år, den så kallade ekliptikan. Bältet kallas för djurkretsen eller zodiaken. Astrologerna tror att vi, när vi föds, påverkas av himlakropparnas ställning i förhållande till stjärnbilderna i zodakien, som är mycket viktig för stjärnskådarna.

Det är nog ingen överdrift att säga att astrologens yrke hör till världens äldsta. Det äldsta hittills kända dokumentet över astrologiskt tänkande dyker inte upp förrän omkring 2400 år före Kristus. Det var den mesopotamiske kungen Sargon den gamle som formulerade en del teser om samband mellan företrädesvis solen och månens beteende och människornas liv:

Om månen är synlig på månadens första dag, så ska landet vara fridfullt och dess hjärta ska fröjda sig. Om månen omges av en mångård (halo), ska kungen härska allenarådande.

Om solen i nedan ser dubbelt så stor ut som den brukar och tre av dess strålar är blåaktiga, då har landet förlorat sin kung.

Med tiden blev teserna fler och mer detaljerade, och kom även att omfatta planeterna. De gällde nästan alltid rikets affärer och härskarens hälsa och välgång, på den tiden var medborgarna inte mycket värda. Man tyckte att ingen annan än kungen eller landet som helhet kunde ha något samröre med så upphöjda ting som himlakropparna.

Det var med de gamla grekerna som astrologin blev dokumenterad i skrift och dess logik tog form. Astrologin fick, precis som alla andra gamla traditioner och magier, en filosofisk prägel. Man lämnade observationer och enkla antaganden, och koncentrerade sig istället på stjärnornas logik. Man uppställde teser och gjorde stjärnstudiet till en vetenskap.

webbmaster: Elin Sundbaum
Rymden