1473
i Polen föddes prästen och astronomen Nikolaus Kopernikus, som på sin
dödsbädd 1543 framlade sin bok "Om himlakroppars rörelse"
där han bevisade hela sitt livsverk; att jorden går i en bana runt
solen.
Kopernikus´ observatorium var ett litet torn i försvarsmuren kring domkyrkan i Frauenberg. Orten där han bodde låg så nära Östersjön och diverse floder att dimmor och moln var vanliga, och klara dagar eller nätter var sällsynta. Kopernikus utförde därför inte heller så många observationer, men i gengäld ägnade han år ut och år in åt sina beräkningar. Han försökte visa att jorden inte vilar orörlig i världsalltets centrum, utan tvärtom roterar kring sin egen axel varje dygn och dessutom tillryggalägger ett varv kring solen varje år. En sådan uppfattning betraktades på 1500-talet som så extremt fantastisk att Kopernikus inte ens vågade lägga fram den, förrän han var helt övertygad om att hans information var helt perfekt.
Den geocentriska modellen stämde överens med kristendomens uppfattning att Gud har placerat det viktigaste i centrum, det vill säga jorden. Om detta inte stämde betydde det att människorna inte längre var viktigast och utvalda av Gud som prästerna predikade i kyrkan. Eftersom Kopernikus var präst visste han själv inte till sist vad han skulle tro. Efter 36 års tvekan övertalades han att trycka sina teorier och medan boken låg i tryckning drabbades han av ett svårt slaganfall. Han dog bara några timmar efter att det första exemplaret av "Om himlakroppars rörelse" hade lagts i hans skakande händer. Kopernikus hade all anledning att oroa sig. Människorna blev mycket upprörda och tyckte hans världsbild var besvärlig.
Senare brändes människor på bål för att de trodde som Kopernikus, att jorden inte var universums medelpunkt. Han studerade teologi ,matematik, juridik och astronomi.
webbmaster: Niklas Eriksson