Ibland kan man på kvällarna få se hasigt försvinnande ljusfenomen på himlavalvet, så kallade stjärnfall. De har emellertid ingenting med vanliga stjärnor att göra. "Stjärnfallen" uppkommer när meteorer med enorm hastigheter rusar in i jordens atmosfär och bromsas upp. Genom friktion mot luften upphettas de så att de glöder och utsänder ljus. Vid inträdet i jordatmosfären förqasas en del meteorer helt och hållet medan andra finfördelas så de hamnar på jordytan som fint stoft. I mycket sällsynta fall kan meteorerna väga flera hundra ton. De hinner då inte förgasas under sin väg genom atmosfären, utan faller till jorden som stora stenar. En meteor som fallit ner på jorden kallas meteorit.

Asteroiderna, eller småplaneterna, är mycket små kroppar som i huvudsak ligger mellan Mars' och Jupiters banor. Alla asteroiders sammanlagda massa är mindre än månens, och bara en (Vesta) är någonsin synlig för blotta ögat. Den första asteroiden, Ceres, upptäcktes 1801. Det hade föreslagits att det skulle finnas en planet mellan Mars och Jupiter; det byggde på "Bodes lag", ett matematiskt samband mellan planeternas avstånd från solen som tydde på att det borde finnas en planet där.

Till höger på bilden visas planeterna, från Jorden (1) till Saturnus (2) tillsammans med några asteroider av särskilt intresse. De flesta asteroider rör sig i området mellan Mars' och Jupiters banor. Trojanerna (3) delar bana med Jupiter men håller sig på avstånd, så det behöver inte bli några kollisioner, en grupp ligger 60° före, en annan 60° efter. Hidalgo (4) har en kraftigt lutande bana som är så långsträckt, nästan som en komets, att dess längsta avstånd till solen inte ligger långt innanför Saturnusbanan. Amor (5) och Apollo (6) tillhör de asteroider som kommer nära Jorden. Alla dessa är mycket små. Amor har en diameter på 8 km och Apollo omkring 2 km.

Verkliga meteorer och meteoriter är dock en helt annan typ av objekt. De härstammar från asteroiderna, eller har åtminstone samma ursprung som de, och består av motståndskraftiga material som gör att de kan klara sig ända ned till jordytan, till skillnad från kometpartiklar som är spröda och lätt bränns upp. Meteoritfall inträffar också betydligt mer sällan än meteorskurar.

Planeter

webbmaster: Niklas Eriksson