Skapelseberättelsen
enligt den nordiska mytologin 

För länge, länge sedan fanns det ingenting, bara ett väldigt öppet tomt gap, Ginnungagap.

Det fanns inga hav eller stränder. Visserligen fanns det ju en sol och en massa stjärnor men dom lyste inte. Inget gräs och ingen jord. Allt var tomt där. Det fanns två andra världar, en fylld med is och den andra med eld. Konstigt men sant. När dom två världarna möttes skapades en jätte vid namn Ymer.

Allteftersom skapades också en ko, Audhumbla. Då och då slickade Audhumbla på ett av det väldiga isblocken och då började något märkligt synas, en man och en kvinna, det var så dom första gudarna kom fram.

När jätten Ymer låg och sov, växte det fram en man och en kvinna ur hans armhålor. Dom fick barn och de blev värsta fiender med kvinnan och mannen som kossan hade slickat fram. Jättarna dödade Ymer och skapade världen av honom.

Så här berättade folk om jätten, som blev jorden.

”Av jättens kött gjorde gudarna jorden.
Ur Ymers kalufs kom snårig skog.
Av Ymers ben blev det berg och dalar.
Av jättens huvud gjorde gudarna himlen.
Av Ymers ögonfransar byggde gudarna Midgård, den väldiga borgen i världens mitt.
Du må tro att gudarna fick släpa och slita, smida och snickra. Nu förstår du, hur stor jätten var”.

Gudarna satte i ordning allt, dag och natt, sol och måne, allt fick sina bestämda tider. Gudarna hittade två övergivna stammar på stranden en dag och formade dom till två människor. En kvinna som fick namnet, Embla. Den andra blev en man vid namn, Ask.

Gudarna behövde ett ställe att bo på så de skapade en borg i Midgård som de sedan kallade Asgård. Samtidigt ordnade jättarna en egen värld åt sig själva utanför Midgård, den världen kallade dom Jotunheim.

Förutom jättar, människor och gudar dyker det upp andra filurer i den här skapelsemyten, t.ex. dvärgar.

Från jorden till himlen går regnbågens bro, Bifrost.

Webmaster: Jenny Joki

Tillbaka

Rymden