Stjärnornas utveckling
Rymden mellan stjärnorna innehåller moln av gas och stoft. Stjärnor bildas av dessa interstellära moln. När molnet är tillräckligt stort och tätt, börjar gravitationskraften att dra samman molnet. Stoftpartiklar och gasmolekyler krockar med varandra vilket leder till att temperaturen stiger. Ur ett moln bildas i regel flera stjärnor, kanske omgivna av grus och stenar, vilka kan vara grundmaterialet till kommande planeter.
Ett interstellärt moln innehåller till största delen väte. När värmen ökar till flera miljoner grader startas en kärnreaktion, dvs. väteatomkärnorna kolliderar och slås samman till helium. Kärnreaktionen ger stora mängder energi, vilket påskyndar bildandet av en stjärna.
Stjärnans storlek avgör dess öde. En stjärna som är lika stor som solen krymper till en "vit dvärg" av ungefär jordklotets storlek innan den sakta slocknar.
Om stjärnan är flera gånger större än våran sol slutar den i en våldsam explosion och blir en s k "supernova". När en sådan explosion sker kastar stjärnan ut sina yttre delar i rymden. Det som blir kvar bildar en "neutronstjärna" med ungefär 30 km i diameter. I en neutronstjärna är materian oerhört tät. En tesked fylld med materia från en neutronstjärnas inre skulle väga ungefär 100 00 ton. En del neutronstjärnor sänder ut radiostrålning. Dessa kallas "pulsarer".
Materia byts alltså i ett ständigt växelspel mellan stjärnor och de interstellära molnen. I molnen dras materia samman till stjärnor och stjärnorna kastar sedan ut tyngre materia till den interstellära gasen. De unga stjärnorna bildas med en större andel tung materia än vad de äldre stjärnorna hade vid sin uppkomst.
Stjärnbilder
När du under en mörk kväll tittar upp mot stjärnorna ser du ungefär samma stjärnbilder som människor sett före dig i årtusenden. Din farfars farfar såg exakt samma stjärnbilder på 1800-talet som du gör i dag (såvida han inte bodde i en helt annan del av världen). Men eftersom stjärnorna rör sig genom rymden ändrar stjärnbilderna långsamt utseende.
På en klippa i Clisson Frankrike finns märken som tillsammans avbildar Karlavagnen. Men den inhuggna stjärnbilden är inte riktigt likadan som Karlavagnen i dag. Astronomer har beräknat att bilden i Clisson stämmer med det utseende Karlavagnen hade för 40 000 år sedan.
Omkring 40 stjärnbilder fick sina namn för flera tusen år sedan i det antika Grekland. Grekerna tyckte att de såg huvudpersonerna i sin tids gudasagor när de blickade mot himlen . Därför har en del av stjärnbilderna namn som kan kännas främmande för oss t ex Perseus, Cassiopeja eller Orion. Så småningom översattes många av de grekiska namnen till svenska. Gemini blev Tvillingarna. Leo översattes till Lejonet och Ursa Minor fick namnet Lilla Björnen (Lilla Björnen kallas också Lilla Karlavagnen).
Webbmaster: Erik Hjort-Rova och Erik Sarlin